Setfiretotherain

Varje gång en blogg blir för personlig stänger jag av den, Men jag kommer inte att göra det denna gången. Jag älskar ju att skriva och det tänker jag fortsätta med, här. Jag har däremot flyttat över till en annan adress också. Piccaabo.blogspot.com Följ med om du vill. På återseénde vid nästa ångest besök.

Utan dina andetag, Kent. Håller masken de fem första sekunderna innan jag slänger mig på golvet med armarna runt magen och gråter hysteriskt med hjärtat i halsen. Jag hade nästan glömt dig Kent. Hur du alltid lyckades få magen att knyta sig till nätter av tonårsångest när femtonåriga Josephine inte ville något annat än att vara någon annan. En brännande känsla som förstör allt i sin väg. Jag får inte luft. Hur kunde det bli såhär?

Jag har i 90 procent datortid stirrat in i ett tomt dokument. Mina fingertoppar har spelat piano på tangenterna i en hel timme nu. Meningar som slutar med delete, jag kan inte skriva vad jag vill här och jag vill inte skriva vad jag kan. Mitt samvete är tungt och hela jag känns som sten. En helgdimma för mycket, kanske dags att vara lite realistisk och riva ner några meter murar nu? Jag borde ligga på mitt golv med hjärtat i halsen som för några år sedan, men trots att pulsen slår dubbelt stirrar jag bara i taket utan att fälla en ända tår. Med inget annat i magen än en stor portion ångest och tomhet. Jag måste sluta stänga av allt som känns jobbigt. Det är en tidsfråga innan det kommer ikapp mig. Helt ärligt, jag måste börja måla igen, läsa ut ett par böcker, lyssna på vårskrik och ta det lungt ett tag. Ändå lyssnar jag på fuck babylon och låter hela jävla blodcirkulationen dansa disco trots att jag är hel knäckt. Hantera ångest på bästa sätt, förstör i morgon så att du glömmer igår. När ska logiska och så kloka josephine komma fram igen? Säger som Congaman denna måndag kväll. Fuck babylon, fred ut

Jag längtar tills jag är 25 år gammal och är en aning visare. Äter frukost och dricker kaffe på min balkong eller spelar leonard cohen och dricker rödvin en lördagkväll ensam, med min pojkvän eller med ett par av mina vänner jag har idag och vet att jag kommer att ha då. Att laga middag för en och vara hur tillfreds med livet som helst. Att vara arton år är inte så party som det verkar, det är nog lite för mycket party ibland. Måndagsångest jag välkomnar dig.

I fredags kom Pauline hit och vi lagade en god middag, sedan åkte vi in och dansade med tjejerna ifrån min klass på Hipp, det var kul som vanligt.
Lördag och jag var helt slut, njöt av att vara utelåst i minus grader, TVÅ hela timmar.. Väl inne tog jag världens längsta dusch och sen kom Nathalie som nyss tagit körkort och hämtade mig, grattis bebe, bäst är du! Vi åkte hem till Stephanie och någon timme senare åkte vi alla in till slagt, avslutade på Max och somnade fint i stephanies säng. Söndag och vi åt den mest romatiska frukosten följt av filmhäng och senare en brak middag med hela Ben Akiva gänget, såååå mysigt. Har alltså hunnit med allt jag skulle, förutom en del skolarbeten... Tog sovmorgon ifrån filosofin idag för att mina andra lektioner var inställda, ska arbeta av två veckors uppgifter nu. Men först en dusch och kaffe. Önska mig lycka till. Puss

Det är lätt minus grader ute innan månadens slut, det är ju helt stört att det gått så snabbt.
Efter två timmars sömn inatt, och efter att ha skakat bort sju timmar av dagen satte jag mig på vanliga 142:an hem och pang så somnade jag i sängen några timmar, nu ligger jag lika trött som i morse och myser i sängen till honey and the moon. Jag saknar melissa kent och maggio, men kom igen då, kom hit och ta hand om mig? Jag blickar tillbaks på min sommar i Usa, hur sjukt självständig var jag inte då? hade generöst skänkt ett av mina fingrar bara för att få hänga med några öl på Emilianos balkong några meter ifrån Empire state building, för att svettas på Subwayn hem, för att käka lunch på jobbet med världens mest urballade Ashley. Åka båt och bada mitt i natten ute på havet under broklyn bridge. Att få en lapdance av en random homosexuell man på en uteklubb. Jag var inte ens arton år fyllda och jag levde som 25. Jag kommer tillbaks snart, i promise. Idag är jag sjukt trött men ändå så förväntansfull. Kanske för att det är fredag i morgon, allt har sin tid, en sak i taget. I morgon ska jag och pauline fixa det sista med garderoben, på lördag ska jag bocka av några skoluppgifter och på söndag ska jag göra sista labb rapporten. Förutom det ska jag på middag hos pauline och sedan ut i morgon, på sukot middag lördag, möjligtvis ut efter det annars hem till Annika och mysa, på söndag ska jag på möte, på middag, och jag får inte glömma det obligatoriska söndags hänget. Klart vi hinner, inga problem? Woooopaaaaaaa! MASSA PUSSAR från glad josephine! Och föredsten, tror ni inte skånetrafiken hittat mitt busskort? vem har gliiiid, vem? fina ellen var och hämtade det till mig innan, veckans bästa. Nu är jag på topp igen. Fred ut

Mitt i veckan onsdag. Snabb måndag, tisdag. Ångestfylld överbelastad hjärna. Går och lägger mig efter tre med ett betongblock i magen, natten till måndag. Jag försover mig med vilje så att jag ska slippa min ända timmes lektion och kunna stanna hemma i sängen, det är tisdag. Gråter en tredjedel av dagen, duschar och tvingar på mig kläder innan jag springer till bussen och sätter mig på Eh i stan med Pauline. Ångest, kvävningar, hjärtklappingar. Andas och försöker fylla den där jävla tomheten som ständigt finns där och som är anledningen till den här bloggen. Skrattar och dricker en klunk the ur en to go mugg, ser i klarblåa ägon och tittar frågande en stund. Så, Vad händer nu? Äter två vitamin tabletter till middag klockan två på natten och somnar med ännu större ångest. Mitt i veckan onsdag och jag ser bara tomt när jag sminkar mig framför spegelen i sängen. Letar upp förra fredagens svarta tröja att gömma mig i, noll kreativitet. Går som en robot igenom huset med tunga steg och sveper en kopp kaffe. Drar på mig kavajen, slänger väskan över armen och är redo att springa till bussen med fyra minuter på mig. Såklart inser jag att jag tappat bort mitt busskort, tre timmar senare och jag ligger med samma tomma blick i sängen. Ansvarsfull vid arton? My ass. Jag är som ett litet barn ibland, så sjukt jävla slarvig. Mitt rum är upp och ned jag jag funderar på hur jag ska kunna ta mig ur denna skit veckan. Lugnar mig med att det snart är fredag. Jag har gått och blivit så patetisk. Mitt rum är kaotiskt, lika så min garderob, och vi ska inte börja med mig. En sak i taget eller ingenting alls. Kom precis  ihåg när jag var i Stockholm några veckor sedan , då såg jag ett stjärnfall ifrån en strandbrygga mitt i natten med världens finaste himmel ovanför mig, jag var så tillfreds att jag inte ens önskade något. Jag borde inte vara såhär jävla bitter men ändå sitter hjärtat i halsgropen tjugofyra timmar om dagen sju dagar i veckan sedan i torsdags. Något fattas. Så jävla duktig och smart när det passar men bakom allt det där är jag ute på halare is än på länge. Jag behöver ett jobb och en lya i stan, ensamtid i en dubbelsäng utan dator eller mobil. Jag har inte målat på en evighet och jag har inte öppnat en bok på hela året när jag kunde läste tre i veckan några år sedan. Jag måste skärpa mig, och jag vet om det. Men det gör jag nästa måndag som jag sa förra måndagen, jag lovar. Snart fredag. Allt lungt, le och se glad ut. Vi är ju bara arton en gång, kan man säga så och sopa allt ansvar under mattan för att ursäkta att fötterna inte står på jorden längre? Jag hoppas det.

Bloggen, what to say? har fått lägga den på is ett tag. Insperation lika med noll och stress lika med hundra, jag har iallfall hunnit fylla arton år sedan sist vi hördes, och jag har haft en stört rolig vecka. Utgång i lördags, onsdags och igår. Våra vänner kom och överaskade mig och Gabriel med födelsedagsfest i lördags, så himla fina. Igår hade vi en sjukt rolig kväll hos dahling, på happybar, båten och hipp! Men den historian tar vi en annan dag. Idag har jag varit helt knäckt, somnat stående, sittandes och med ögonen öppna. Hade så gärna velat ösa slagt ikväll men istället kröp jag ner under hannas täcke och somnade till friends with benifits, den får fem av fem lätt! Nu ligger jag nerbäddad under täcket och ska sova, är så ofantligt trött. I morgon har jag en hel hög skolarbeten att ta tag i, men först: God natt och sov gott, tack för att ni tittar in.
P.s, Jag kan fortfarande inte fatta att jag är arton år, det är så stört bara. Det är minus grader och den nionde oktober, jag mår bra och jag känner så sjukt mycket längtan. Love ifrån er Josephine