Setfiretotherain

Jag har i 90 procent datortid stirrat in i ett tomt dokument. Mina fingertoppar har spelat piano på tangenterna i en hel timme nu. Meningar som slutar med delete, jag kan inte skriva vad jag vill här och jag vill inte skriva vad jag kan. Mitt samvete är tungt och hela jag känns som sten. En helgdimma för mycket, kanske dags att vara lite realistisk och riva ner några meter murar nu? Jag borde ligga på mitt golv med hjärtat i halsen som för några år sedan, men trots att pulsen slår dubbelt stirrar jag bara i taket utan att fälla en ända tår. Med inget annat i magen än en stor portion ångest och tomhet. Jag måste sluta stänga av allt som känns jobbigt. Det är en tidsfråga innan det kommer ikapp mig. Helt ärligt, jag måste börja måla igen, läsa ut ett par böcker, lyssna på vårskrik och ta det lungt ett tag. Ändå lyssnar jag på fuck babylon och låter hela jävla blodcirkulationen dansa disco trots att jag är hel knäckt. Hantera ångest på bästa sätt, förstör i morgon så att du glömmer igår. När ska logiska och så kloka josephine komma fram igen? Säger som Congaman denna måndag kväll. Fuck babylon, fred ut